Gem Turner
Jag har använt min rullstol sedan jag var 2 år gammal. Jag har fått höra att jag bara körde i cirklar hela tiden i början. Min pappa brukade säga "försök att köra rakt fram, Gem", men det var inget för mig. Det var roligt och befriande.
När jag blev äldre var några av mina första minnen främlingar som tittade på mig med medlidande och sa "åh, vad synd om henne" eller "vad synd, eller hur". Som barn var jag så förvirrad eftersom jag inte förstod varför de tyckte synd om mig när jag var med min familj eller lekte med mina vänner. Jag förstod inte att det handlade om min rullstol förrän långt senare.
Gem ger glädje och energi till lekplatsen
Men det ironiska är att min rullstol är min frihet. Alla är naturligtvis olika, men för mig är den en del av min identitet och den jag är. Den har varit med mig i några av mina största stunder och svåraste stunder. Den har tagit mig till min examen, min första semester och till talarevenemang runt om i världen.
En händelse som alltid cementerar hur jag känner för min rullstol är när jag reser utomlands. Rädslan för att lämna över min stol är aldrig lätt. En gång var jag på väg till Italien för ett jobbevent. När vi landade, trots att personalen skulle möta mig med min stol, ropade de "SIT IN HERE" och pekade på en vanlig manuell flygplatsrullstol. Mitt hjärta sjönk. Den här stolen passade mig inte. Jag kunde inte köra själv och jag visste inte var min rullstol fanns.
Jag började känna mig ängslig och upprörd. Jag undrade hur länge jag skulle sitta i den här stolen. Vart skulle de ta mig? Vad händer om jag behöver gå på toaletten? Min stol har en anpassad elektrisk fotplatta för att jag ska kunna förflytta mig på ett säkert sätt. Jag som bara är 1,80 lång kände mig plötsligt väldigt sårbar. Jag blev stum och sökte stöd hos min bror. Han visste hur jag kände och tog över samtalet med personalen. Jag blev parkerad vid bagagebandet utan några svar och med antydningar om att de inte visste var min rullstol var.
Hur skulle jag kunna sköta mitt jobb? Hur skulle jag klara min egen vård? Jag ville verkligen inte att min bror skulle behöva ta hand om mig personligen.
Gem besöker Permobils anläggning i Sundsvall, Sverige
Efter 20 minuter såg vi äntligen min rullstol skjutas fram till mig. Jag suckade av stor lättnad. Min bror lyfte upp mig i stolen och genast kände jag mig som mig själv igen. Jag log och pratade med personalen och var förväntansfull inför de kommande dagarna.
Så till alla som tycker synd om rullstolsburna : kom ihåg att för många av oss är rullstolen inte bara vår frihet utan också en del av vår identitet. Och perfekt för att promenera på Italiens soliga gator - tack Permobil!
Namn: Gem Turner Gem Turner
Arbetstitel: Innehållsskapare
Stad/land: Pontefract, West Yorkshire, UK
Hobby: Virka, måla och sjunga (hemma!)
Personlig rolig fakta: Jag har för närvarande en 12 veckor gammal valp som heter Rosie som älskar att sitta på min rullstols fotplatta och är ett stort Permobil-fan!